Vädret 1900-09-02

Mykinge försöksodling

Termen industriminne leder associationerna till mäktiga byggnader i mörkrött tegel med skorstenar och rader av höga fönster med en mångfald av spröjsade rutor. Men industrins kulturarv är mycket mer än så. Jönköpings län är rikt på industriminnen, inte minst utmärker sig Gnosjö/Gislavedsområdet, bygder där sämre förutsättningar för åkerbruk tidigt ledde till satsning på de binäringar som så småningom blev huvudnäringar. Här finns industrin både som kulturarv, identitet och som levande försörjningsstrategi.

Mer förvånande kan det kanske te sig att hitta ett industriminne inom länets främsta jordbruksområde, nämligen Skärstaddalen, ca 15 km norr om Jönköping. Här, vid Mykinge en gård norr om Landsjön, finns ett av länets mest intressanta minnen av den industri som från 1800-talets mitt och långt inpå 1900-talet satte Jönköping på den industriella kartan. Tyvärr är Mykinge försöksgård dock lika bortglömt som den är intressant.

Jönköping hade två tändsticksfabriker. Det är den norra, belägen vid Vätterstranden, som har rönt störst uppmärksamhet inte minst eftersom området är bevarat och byggnaderna har den omisskännliga karaktären av industribyggnad. Här finns också tändsticksmuseet. Tändsticksområdet är tillika riksintresse för kulturmiljövården.

Västra tändsticksfabriken däremot, belägen söder om Bäckalyckan, revs på 1980-talet för att ge plats åt bostäder. I dag är det endast namnet Solstickegatan som ger en tändsticksanknytning. Som mest hade fabriken uppemot 800 anställda vid tiden för första världskriget; annars låg siffran kring 250-600 personer. Västra tändsticksfabriken hade en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet och det är här Mykinge kommer in i bilden. Mellan 1941 och 1968 fanns här en försöksodling av asp och poppel. Det var framför allt den snabbväxande hybridaspen, en korsning mellan den vanliga aspen (Populus tremula) och den nordamerikanska aspen (Populus temuloides) som provodlades, men även andra korsningar av asp och poppel testades. Det som gör Mykinge extra intressant är att en stor del av dessa odlingar fortfarande finns kvar. Vildvuxna skogsdungar av vad som en gång var utplanterade aspar i raka led finns strax öster om Mykinge södergård där byggnaderna som utgjorde försöksanläggningen är belägna. Här finns växthusen, laboratoriet och matsalen kvar och bostadshuset med gästrum för forskare från när och fjärran. I lådor finns ett bibliotek av tusentals böcker om skogsforskning nerpackad och rapporter och korrespondens väntar på att sorteras och arkiveras.

Den som förestod anläggningen under många år var Rolf Nordestedt som gick bort här om året och med honom försvann mycket av kunskapen om och historien kring anläggningen som i dag är en smula förfallen eftersom tidens tand har varit framme och gnagt. Men familjen som i dag bor på Mykinge känner väl till dess historia och hyser ett brinnande intresse för försöksgårdens upprustning. Från tid till annan kommer dessutom asp-fantaster hit och tar med sig några skott. 40 000 har Miles Wenner hämtat genom åren till en 320 ha stor skog i Sydvästra Skottland där asparna ska växa tillsammans med gran.

Mykinge försöksgård är med sitt bibliotek, sina växthus och odlingar en industriell pärla som går att putsa upp till ny glans. Mykinge försöksgård är belägen inom Biofärsområdet Östra Vätterbranterna och kan på sikt bli ett av biosfärsområdets spännande besöksmål. 

Wollyland, ett minne i gulbrunt

Utefter väg 25 mellan Ljungby till Halmstad kommer man på en raka. Den passerar den närmaste öde lilla byn Esmared. Mitt på rakan, på vänster sida. Finns resterna av  vad en gång troligen var bensinstation och det skymtar något enstaka hus bland träden. Just mer än så finns inte att se nu för tiden. Förr när man passerade platsen kunde man skymta ett stort sagoslott i skogsbrynet. Mer och mer förfallet var det varje gång man passerade. Vi hade släkt i Halmstad och Falkenberg, så när vi var små åkte vi ofta väg25 ner till Halmstad. Jag hade alltid utkik efter sagoslottet i skogsbrynet. Det var dels ett slags vägmärke att vi snart var framme. Men allt eftersom så började jag bli nyfiken vad det var egentligen.  Jag blev väldigt nyfiken hur det såg ut bakom ridån av sly och ödehus. Men mina föräldrar som kanske inte delade min entusiasm för öde platser hade en anna åsikt om att vi borde stanna till och kika på hur det ser ut. Svart på mina frågor var mest att det var stängt och allt var borta. Något jag inte riktigt trodde på. Utan jag odlade en längtan efter att ta red på hur det såg ut, vänta bara tills jag kan åka dit på egen hand.

Det visade sig att jag som betydligt mindre faktiskt hade varit på besök vid sagoslottet. Har själv väldigt vaga minnen av själva besöket men det har berättats att det var någon slags sagoland, med små hus som innehöll små scener vilka skulle illustrera kända folksagor. 

Som att det var meningen så hittade jag ett gamal vykort som måste ha kommit från besöket vid just Wollyland. Ett minne bevart i någon slags brunorange färgsättning. Några grälla färger verkar det inte varit tal om. Med vykortet som anledning så var jag ju bara tvungen att försöka luska vidare om historien om Wollyland och om det finns några rester kvar. 

På jakt efter en tid som flytt

Det är inte helt lätt att hitta några uppgifter om detta stället. Det lilla som finns är samlade trådar lite här och var. En sökning på nätet ger inte mycket mer än några tidningurklipp och lustigt nog en arkivpost från svensk mediadatabas. Det känns som att hela stället har glömts bort och att när det begav sig så var ingen speciellt intresserad. Platsen ligger  onekligen hopplöst till. Det vid ungefär sammatida Miniland inne i Halmstad har säkert överskuggat verksamheten både i storlek och kvalité.

De första spåren av den första verksamheten på platsen pekar på att det anlades en djurpark. Den skulle ha uppförts någon gång i slutet av 60-talet. Djurparken förföll allt mer och verksamheten stöptes om och kom mer och mer förvandlades till ett svenskt disneyland som tidningarna uttryckte det.

Enligt envisa rykten skulle detta verksamhet ha grundats för att en oföretagsam son skulle han något att göra. MAn får nog ta den uppgiften med en nypa salt. 

Men enligt uppgifter från den privata facebook gruppen "mitt halmstad nu och då" hittade jag följande citat.

"Först var det djurpark på 60-talet, jag vill minnas att vi var där på utflykt på lekis eller i 1'an 68 eller 69. Bör ha öppnat runt 65 och stängde runt 1970 eller så"

I HP 1974 sägs den vara förfallen och man planerade att starta en safaripark. Sedan blev det Wollyland som var mer ett sagoland. Enligt HP invigdes Wollyland i maj 1979 av landshövding Antonsson. Läget var tydligen hopplöst och versamheten gick sämre och sämre. SAmt att färre och färre var intresserade av att titta på dockor utklädda till sagofigurer. Tiden sprang ifrån sagolandet och Wollyland försattes i konkurs i december 1983.

Flyktiga minnen

Så långt sagan om Wollyland. I frågan om rester och spår efter verksamheten så verkar det inte finns så väldigt mycket kvar. Rester av verksamheten,så som den stora sagoslottskulissen, kan ha funnits kvar långt in på 90-talet. I dags läget ser man inga som helst spår av att det skulle funnits ett sagoland på platsen. Möjligen kan man urskilja någon som kan liknas vid en grävd rund damm. Den kan ha varit en del av sagoparken. När man tittar på platsen så att säga på plats så är det som ev kunde varit parken idag helt igenväxt. Det finns inga spår av att det en gång i tiden varit både djurpark och wollyland. 

Men när man tittar på bilder från parkens glansdagar kan jag tycka att det är lite märkligt att det inte finns ett enda spår av stället. Det var på sin tid trots allt ganska påkostat och med en hel del stora byggnader som verkar ha försvunnigt nästan spårlöst. Om man vill ta reda på mer exakt hur parken låg så blir det nog att spendera mer tid på plats och försöka pussla ihop bilderna med nuvarande natur.

Dom hade ändå clownen Filippo. Hur kunde det gå så illa då? 

Kabeland

I jönköping strax innan göteborgsbacken ner i skogskanten på höger sida låg det ett sommar land.  JAg kommer ihåg det, har tom varit där själv. En tidig vår. det var en klasskompis vars farsa kände någon som jobbade där. Kommer inte riktigt ihåg hur vi tog oss dit. Men jag kommer ihåg att vi fick åka crosscart hur mycket vi ville. Tror min kompis farsas kompis jobade med just dessa crosscart.

Tittar man på de gamla bilder som finns kvar från invigningen så slås man av att det ser så simpelt ut. Det är inga högteknologiska spelhallar eller liknade inga berg och dalbanor som ska slå rekord. Enkla klätterställningar och BMX cycklar drog folk från när och fjärran. På så vis kanske 80-talet var en enklare tid.

Framtidstro

Tiderna var goda, andan optimistisk och nöjesparker var lite av en bristvara i Sverige. Den numera välkända och driftiga Bert Karlsson öppnade Sveriges mest kända sommarland/vattenland 1984 utanför Skara och det blev en stor succé. Naturligtvis ville fler vara med om att skära guld med täljkniv så andra sommarland växte snabbt upp lite här och var i Sverige. Den ekonomiska krisen i början av 90-talet, en viss överetablering, kanske infann sig ”vattenmättnad” bland besökarna samt mer önsketänkande än realism i fråga om svenskt sommarklimat, är några av anledningarna till varför det blev så. De första åren gick det bra, men 1988 gick det så dåligt att man såg sig tvungna att sälja sommarlandet med förlust. 1989 klagade boende i närheten över oväsen. Nya ägare kom, men motgångarna blev värre med lågkonjunkturen i början av 1990-talet.

Lågkonjungtur, nedläggning och framtiden

Jönköpings kommun gick in med pengar. Kring 1993-1994 blev de ekonomiska problemen allt större. Ovanpå de ekonomiska problemen började en pyroman härja i trakterna under 1995..I augusti 1995 brann restaurangen ner och då 1995 års säsong var över lades Kabe Sommarland ner, övergavs och ödelades för gott.

2010 såldes tomträtten till extern köpare och tomträtten har från kommunen upplåtits till och med år 2038, dels för kommersiell lekpark, dels camping samt med dessa samhöriga ändamål” Nya ägaren rensade upp på området och städade bort gamla byggnader, ställningar mm och idag är det mesta borta… Att området dessutom är en gammal soptip har det varit och är många turer om områdets användning, bla diskuterades vidareutvidgning av fotbollsplanerna Jordbrovallen osv. I April 2018 gick arrendet upp 520 000 kr per år och planerna på bostäder för bolaget Southland AB rullar vidare…

Har du egna minnen från Kabeland, kommentera gärna och dela med dig!

källor:

Jönköpings läns folkrörelsearkiv

Länkar till mer bilder:

https://kvariensamhet.blogspot.com/2012/10/kabe-sommarland.html

http://www.swedishruins.se/gall/kabe/kabeintroswe.html

Bloggar:

https://organizeyourfamilyhistory.com/

https://genealogypants.com