Det var soligt och någorlunda varmt. Det tog några dagar men sedan dök de upp. Knappast ljudlöst och ödmjuk, nejdå. De trumpetar ut sin ankomst så alla ska veta vad som är på gång. När man hör deras trumpetande kan förstå varför de heter sångsvan. Först kom de ett par. Någon dag senare fanns det sex-åtta fåglar på de översvämmade fågelmaderna. Tillsammans med några grågäss och en liten kontingent kandagäss hade samling någradagar medans en blek februarisol försökte tränga igenom ett spritt molntäcke. Nu i den fuktiga dimman är bara ett par kvar. Kanhända var de här förra året och tänker sig att dra vidare norrut när vädret och dimman lättar. Eller så tycker dom att detta är en utmärkt plats att häcka på.
Vattnet börjar dock dra sig tillbaka något så de kanske kommer på andra tankar när deras "tjärn" börjar återgå till kreatursbete.