RESUL Marschen 2025, ​Dag 1. Pinnarp - Kisa

Turen började vid Pinnarps camping, där jag blev avsläppt. Efter lite förvirring vart leden egentligen börjar, så passerar man hästhagar och kommer ner mot stranden där leden går över den lilla sjön Föllingen. Det finns en liten vad man skulle kunna kalla linfärja, men som egentligen är en mindre bår som man själv får dra sig över sundet till andra sidan. Ett roligt inslag som funkade perfekt. Men man får bereda sig på att bli lite blöt av repet. Samt se till så man håller tag ordentligt, inte så roligt att bli sittande mitt i sundet och ha tappat dragrepet...

Smidigt sätt att ta sig över sundet, bättre än att simma. 

Efter sjööverfarten så träffarman på ett inte så charmigt kalhygge. där ansluter man till östgötaleden och man kan antingen följa leden norrut eller vända av österut, mot Kisa.  Just här är leden väl utmärkt och det är bara att följa en skogsväg ett tag. Relativt enkel vandring förbi Ulvingebo. Det som kan vara bra att tänka på är att "färjan" bara går att använda på sommarhalvåret. På vintern får man ta vägen runt sjön. Men det är tydligt utmärkt hur man ska gå. Vinter och sommarleden möts efter Ulvingebo. där börjar en rejäl stigning och det kan vara slitigt i  uppförsbackarna. Skogsvägen slutar vid torpruinen Hjälmstugan, det kan vara lite knepigt att se vart leden tar vägen vid vändplanen. Men gå österut så hittar man åter de orangea markeringarna. Den här delen är ganska påverkad av modernt skogsbruk om man säger så. Stora körspår efter maskiner och det är svårt att hitte en ev stig att följa. Maskinspåren slutar uppe på en berghäll. Där hamnar man i en tallplantering. Där brukar det vara knepigt att hitta hur man ska gå. Så även här. Mycket klampande hit och dit för att hitta tillbaka till leden. Tipset är att ändå hålla kursen rakt österut och inte ta vad som verkar vara det lättare traktorspåret som går åt fel håll. Sikta mitt mellan de två höjderna så kommer man någorlunda rätt. Planteringen är tät och man ser inte så långt. Det är inte jättelångt man behöver stångas mot meterhöga tallar. Efter ca 700m är det fritt igen och skogen öppnar upp sig och det blir mer lättvandrat.

När man kommer närmare Farsbo så öppnar skogen upp sig.

Efter Farsbo ändrar naturen karaktär och det blir lummigare. Det blir kuperat. Leden går uppför och det öppnar upp vackra vyer över landskapet. 

När man kommer närmare Kisa så blir det att traska på grusväg igen. Det är inte så kul, men det gör att man kan lägga kilometrarna effter sig ganska snabbt. Tyvärr går det inte att undvika en kortare bit på RV134 mot Kisa, så där får man ta det lite försiktigt. Leden viker av mot bruket vid Långasjönäs och några rejäla uppförsbackar testar vandraren innan man når bebyggelsen.  Jag valde att avsluta vidd Coop i Kisa, där det finns bra med parkering. dessutom kan man belöna sig med glass och Thaimat.