Stora Klintslingan på Omberg
Smidigast är att starta där det är tänkt, vid Startplats Alvastra. En rastplats strax efter Ombergs turisthotell (Om man kommer från Slätta alltså...). Det kan vara lite knepigt att hitta rätt, jag gick slinga med lite twist. Så jag följde den lilla stigen som går i princip rakt upp på omberg genom bokskogen. Brant. Men då slipper man knata samma bit på leden två gånger. När man kommer fram till en större skogsväg svängen man av till höger. Efter en ca 300 lång uppförsbacke kommer man strax in på den "riktiga" leden.
Branta backar upp på omberg.
Efter uppförsbacken ansluter leden nerifrån höger.
Här och där öppnar sig skogen och ger glimtar av den östgötska slätten. Vättern västerut och kikar man noga kan man skymta Tåkern åt nordöst. Vägen kantas av blnadskog. Partier av högresta granar som tyvärr drabbats hårt av granbarkborrar, så nu ger dom ett spöklikt intryck. Det blandas upp av yngre ekar och bokar här och där, där marken är lite torrare, reser sig rejäla tallar.
Efter drygt en kilometer möts man av ett nybyggt torrdass längs vägen. där kan man vika av till rastplatsen Stora Klint. Där finns bord och grillplats samt en fantastisk utsikt över trakterna mellan Hästholmen och Väderstad. Vid rastplatsen finns också det spektakulära vindskyddet "Emerge". Detta som en del i projektet ARKNAT. Läs mer om det här. Det är inte alltid man fattar hur arkitekterna tänker. Men detta vindskydd är väldigt speciellt. Väl värt ett besök.
Vindskyddet "emerge" väl värt ett besök.
Efter en myggfri promenad slutar skogsvägen i en vändslinga och här blir det lite otydligt vart slingan tar vägen. Del av cykelleden kommer ner från vänster och verkar dela sig här. Slingan, och cykelleden, fortsätter vidare åt höger upp för en lite backe och in i skogen. Här försvinner vinden och man blir direkt attackerad av myggen. Stigen leder neråt genom gammal högrest granskog och marken börjar bli lite mer fuktig. Rent av lerig på sina ställen.
Leden letar sig ner mot ombergsfot och allt eftersom så kommer man ner mot en helt annan naturtyp. Betydligt frodigare och stigen passerar ett bestånd av rejäla lärkträd, nästan så man får redwood vibbar när man traskar fram i något som skulle kunna tolkas som hålvägar. Leden böjer av västerut och följer foten av omberg och bokskogen tar vid. På sluttampen gick jag fel och kom ner till fel rastplats. så det blev att nöta asfalt den sista biten förbi Alvastra klosterruin och turisthotellet. Till slut klockade jag in på nästan en timme prick. då räknar jag bort pausen vid vindskyddet. En perfekt tur att köra på lunchen...
When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.
Comments